Orkar inte mer..

Nu orkar jag inte mer!
Jag orkar inte hålla det jag känner inom mig längre. Jag vill, men ändå vill jag inte prata med folk om hur jag känner.. Jag orkar inte gråta inför andra! Jag vill att folk ska se mig som den gamla Josefine, den starka! Men hon finns inte mer! Jag orkar inte längre!
Jag måste bara skriva av mig hur jag känner..

Det här suger! Varje gång någons mamma ringer undrar jag varför min aldrig hör av sig! När Fredriks mamma undrar hur vi har det, varför undrar inte min?
Varför finns inte hon här nu när jag mår så dåligt?
Tankarna har börjat återkomma till begravningen nu för tiden.. Ser en massa begravningsbyråer överallt och tankarna bara för mig tillbaka.
Hur ska jag klara av det här? Ingenting känns meningsfullt längre.
INGENTING! Julen känns meningslös, nyår, påsk.. Varje vardag känns meningslös!
HELA MITT LIV KÄNNS MENINGSLÖST!
Jag saknar henne så att det gör ont! Jag saknar att ringa henne för att berätta om roliga saker. Jag saknar att ringa henne när Pappa har varit dum i huvudet.
Jag saknar att diskutera program med henne.
Jag saknar att hon alltid måste spola tillbaka i en film om hon missat någonting.
Jag saknar att hon alltid skulle komma in i mitt rum för att säga helt obetydelefulla saker.
Jag saknar ALLT!

Min morfar hade rätt. När lägenheten var såld och allt var fixat skulle man hinna tänka på sina känslor.. Och det gör jag verkligen nu! Kan bara alla tankar försvinna! Jag orkar inte gå och må dåligt längre! Jag vill bara att allt ska bli som förut igen!

Hela mitt tonårsliv har varit ett helvete psykiskt! Tack för att resten utav livet ska vara så också!

Det var skönt att få ur sig lite av det jag känner.. Men helst av allt vill jag bara slippa tankar, känslor, livet.. Ja.. ALLT!